L.A. Candy

14 Mar

Första recensionen blir alltså av Lauren Conrads ”L.A. Candy”.  När jag startade upp den här bloggen gick jag lite snabbt igenom en guide av typen ”så-här-skapar-du-en-blogg-som-alla-vill-läsa”. Jag orkade väl inte läsa så himla noga men en grej som tydligen fick fäste i lilla hjärnan var detta att ”fokusera” och visa tydligt vad bloggen handlar om/har för målgrupp genom att välja passande design och skriva inlägg som signalerar känslan på bloggen. Om vi då ska analysera min blogg lite snabbt här, den är rosa, den första boken jag skriver om är litteraturens motsvarighet till färgen rosa. Alltså, jag är sexton, tuggar tuggummi, dricker smoothies på café (gillar inte smaken av kaffe) och tycker att tights visst kan användas som byxor. Eller? Nej, så är det ju förstås inte. Nu kanske det verkar som om jag raljerar över den här gruppen jag nyss ringade in men så är det inte. Även om jag står långt ifrån den på så många sätt tycker jag att det finns något behjärtansvärt hos dem. Jag tror inte att de har luft mellan öronen, att allt är ytlighet, även om det är lätt att få det intrycket. Varför målar jag ens upp den här bilden? Jo, för att det känns som om det är till den läsarskaran ”L.A. Candy” (och för all del serien ”The Hills” som gjorde Lauren Conrad till kändis) riktar sig.

Vad handlar då boken om? Just ingenting egentligen. 19-åriga Jane Roberts flyttar till Los Angeles för att bli praktikant hos en framgångsrik event planner (finns det ens en svensk motsvarighet till den titeln?). Med sig har hon sin bästa kompis Scarlett. Båda är förstås skitsnygga, om än på olika sätt. Det poängteras flera gånger att de minsann inte är några plastiga Hollywood-tjejer utan besitter en naturlig skönhet. Antagligen finns det här någon slags kritik mot den utseendefixering som råder generellt i samhället och speciellt i Hollywood. Gott så. Ändå finns det något lite unket med den syn som presenteras. Alltså, det är viktigt att vara snygg men det är mindre värt att vara snygg med hjälpmedel och mer värt att vara naturligt snygg. Visst kan det låta rimligt men när idealet är så snävt är det väldigt få förunnat att passa in i mallen på naturlig väg. Jag skulle kunna ånga på angående det spåret i evigheters evighet men jag nöjer mig med att säga att det är ett tröttsamt grepp.

Tillbaka till handlingen. Jane och Scarlett blir utvalda att medverka in en reality show som är tänkt att bli en yngre version av ”Sex and the City”. Likheterna med verklighetens ”The Hills” är förstås slående och om man, som jag, följt serien är det förstås omöjligt att låta bli att försöka klura ut vilka av bokens karaktärer som motsvarar dem i ”The Hills” (min slutsats blir dock att Lauren Conrad har lånat lite olika bitar ifrån de verkliga förlagorna och plussat ihop dem till romankaraktärer som inte direkt överensstämmer med tv-seriens).

Jag läste ut ”L.A. Candy” på en kväll, trots att det som sagt inte händer speciellt mycket (det gås på klubb, det träffas någon kille, det intrigeras lite) så ville jag fortsätta. Språket är ingenting att jubla över, övertydligheterna travas på varandra, men det är inte helt oävet för en bok av den här typen. På samma sätt som jag lockades av ”The Hills”, trots avsaknaden av egentlig substans, lockas jag av Janes liv i Los Angeles. Nu kanske man kanske att tro att det ska komma någon slags uppmaning i stil med ”Läs!” eller ”Rekommenderas varmt” men så är icke fallet. Det finns dock några förutsättningar som gör att man skulle kunna få ut något av att läsa ”L.A. Candy”. 1. Man har läst flera böcker på rad  som kräver en hel del av läsaren och behöver litteraturens motsvarighet till en så kallad ”palate cleanser” (liten rätt eller tilltugg som ska rensa gommen från smaker så att man kan uppskatta nästa rätts smaker till fullo) innan man går vidare till nästa utmaning. 2. Man har följt ”Laguna Beach” och/eller ”The Hills” och drabbats av en så gott som ohälsosam besatthet av serierna och deras karaktärer, främst då Lauren Conrad. 3. Man är en 16-årig, tuggummituggande, smoothiedrickande, tightsbeklädd tjej.

Om en eller flera av dessa punkter stämmer in på dig är det kanske inte en så dum idé att leta reda på ett ex av ”L.A. Candy” (jag kan skriva under på både 1 och 2). ”L.A. Candy” följs av två andra böcker men det lär dröja ett tag innan jag införskaffar dem. Jane Roberts, vi ses nästa gång jag är i skriande behov av en palate cleanser.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s